På senare år har jag blivit en sådan tidsoptimist, vilket är ur-jobbigt. Vi skulle gå på Öst asiatiska museet och se utställningen Inca. Väl nere i tunnelbanan kommer vi på att vi glömt bärselet hemma. Då inga barnvagnar är tillåtna inne på museet känns en 11 kg klump jobbigt att bära omkring. Så jag går upp för hela rulltrappan och alla som varit i Rissne vet att den är väldigt lååång. Lagom med mjölksyra i benen ska jag försöka springa på stumma ben hem, ingen hit alls. Väl tillbaka ned i tunnelbanan känner jag mig som en 90 åring som just sprungit till bussen, ingen kondis så långt ögat når. Sen är det mer spring från tunnelbanan i Kungsträdgården och ut till Skeppsholmen. Det är då man tänker att om vi hade gått en halvtimme tidigare så hade det inte blivit så här. Nästa gång ska vi vara ute i bättre tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar