Dag 60 - Vårkänsla

Det blev en dag i Ulriksdals slottsträdgård. +10 och solen som värmde min kind. Lill-prinsen ville fiska i vattenpölarna. En mamma gick förbi med blöta kläder i ena handen och sonen i långkalsonger i den andra. Rappne hade full kommers i växthuset. Det kliade i fingrarna på trädgårdsentusiasterna. Pärlhyacinter, penseer, tulpaner och påskliljor lockade i ingången. Om två månader är det slagsmål om parkeringsplatserna. Folk kommer ha skottkärrorna fulla med jord, perenner, buskar och träd. Livet  återvänder så sakta till trädgårdarna som slumrat under vintern.

Dag 59 - Ingenbratiteldag

Hissen var trasig. Bor man på 7e våningen och har barnvagn känner man sig lite handikappad. Var ute och pratade med hissreparatören som sa att han inte tyckte det var så bra ide att jag åkte hissen. Det skulle troligtvis bli så att vi fastnade. Jag gick in igen i lägenheten och konstaterade att det var bekvämare att vara fast i lägenheten än i hissen. På tredje försöket lyckades vi komma ut, men hissen skrapade sådär lite lagom obehagligt...hu. Solen hade nästan gått ned så ljuset som jag sett från balkongen och tänkt använda mig av, var borta. Inga skuggbilder men väl en spegelbild.

Dag 58 - Vabuaris sista dagar

Det blev ett natt på akuten. Där låg jag bland trauma patienter, hjärtinfarkter, skallskador och uttorkade pensionärer. Fick vänta 4 timmar på en spruta som verkade efter 45 minuter. Sen klev jag ut genom dörrrarna från akuten och ut i kylan igen. 3 timmars sömn och sen skulle prinsessan till doktorn. Öroninflammation. Det går bara runt runt. Kan vabuari vara över snart. Prinsessan Molly gnäller och gnäller tills Molly mus visas på datorn då sitter hon som ett ljus. En stund sen är det inte kul längre det heller. Winnerbäck sjunger..det går åt helvete med allt...

Dag 57 - Ett hjärta, en tanke

En hjärtbild till min samling. Magen spökar, har svårt att tänka. Kanske blir det en lång natt...

Dag 56 - Stjärnorna på himmelen de blänka

Chock-våren som tidningarna skrev om kom visst av sig för idag så snöade det igen. Första helgen på länge med bara prinsessan Molly. Så frågan är ska vi sitta framför Melodifestival skräpet nu när ingen av grabbarna är hemma eller finns det ett mer spännande alternativ?

Dag 55

Kent sjunger vilken färg har själen. Himlen är rosa målad och solen går snart ned i horizonten. Mini Victoria ska heta Estelle, det var ett passande namn tycker jag. Traditioner är till för att brytas och vi har faktiskt gått in i ett nytt årtusende.
Lönefredag och folk lyxar till det med praliner, vin och god mat. Tittar på en dokumentär om fotografen Hans Gedda, ett namn som passerat förbi men inte uppmärksammats från min sida. Imponerande porträtt av en orolig konstnärs själ. Sen var det inte så mycket mer att se på tv och jag somnar på soffan.

Dag 54 - Den royalistiska nyfikenheten

Plötsligt händer det, man kommer iväg utan barnvagn. Så mycket lättare det var att fotografera. Himlen var blå och ljuset, det härliga ljuset var tillbaka. Jag ville fota allt. Den kungliga bebisen blev en tjej. Nu väntar hela Sverige med spänning, vad ska hon heta?? Blir det som historiken Herman Lindqvist tror en Alice, Ulrika, Sophia, Astrid, Desiree eller Margareta. I morgon vet vi. Tills dess får hon heta mini Victoria. En sak är i alla fall säker att hade min mormor levat så hade den första bebisbilden som tryckts i Året runt satts upp på Zinksunds Stugans utedass, bland de andra kungliga urklippen. Jag tror att jag fått min royalistiska nyfikenhet från henne.

Dag 53 - Speglingar

Köket och hela lägenheten stinker bacon. Efter att ha stekt två paket till barnen så är man inte så sugen själv. Det får bli pasta med pesto. Det är tvättstuge kväll, det där som bara upprepas vecka efter vecka och år efter år. Det är som coop reklamen där allt bara går runt runt. Nattar Lill-prinsen som har börjat få ont i örat igen. Fram med näsdroppar och alvedon. Jag tänker att ikväll ska jag inte somna...10 minuter senare och jag är förlorad till John Blund. Blir väckt då Robin som ska ned till tvättstugan.  Tvättar håret, man kan ju inte lägga sig i sängen med baconodören. Det är när jag torkar håret som jag ser mig själv i fönstret.

En hel dag utan att ta en enda bild, inte en enda ide. Inte en enda tanke...så plötsligt ser man vad man letar efter...jag klarade mig idag också, men det var på det berömda håret igen...

Dag 52 - Semeldagen

Fettisdag. Jag har ätit semlor sen Lucia, men idag blir det sista semlan före jul. Jag hade på "pekfingret" att skriva i år, men jag har en föraning om att det säkert blir en fika hos systrarna Delselius runt Lucia. Deras saffrans semlor är underbara.

Dag 51 - Wild child

Så kommer den här dagen som jag trodde skulle komma för eller senare. Jag har två bilder och inte kan bestämma mig för vilken jag ska ta. Lill-prinsen är sjuk och ligger på soffan igen. Molly har smetat in mat i håret och efter Robin tvättat av det så hon ser ut som sångaren i Six Pistols.

Dag 50 - Välkommen till min värld

Knas-söndag. Inga bra ideer. Alla modeller är upptagna. Återstår bara mig själv och inte var jag helt nöjd heller, men det får bli dagens bild. Det var antingen den här eller en skuggbild från lampan i köket. Låste in mig på toaletten för att ägna mig åt mina egna knasigheter när Robin knackar på dörren. Han backar ett steg och flinar för att sedan säga: du har något på kinden. Jag vet, jag målade dit den själv, svarar jag. Lill-prinsen drömmer febriga drömmar. Han är sjuk igen. Springer upp och finner honom snarkande. Nå väl det blir inte bättre för det här priset klockan halv elva en söndag kväll.

Dag 49 - Lost in in cyberspace

Efter en dag på barnkalas är de tillbaka i den virtuella världen igen.

Dag 48 - Dreamz

Idag tänkte jag skriva om drömmar. Vilket går åt pip-svängen. Har man legat och nattat Lill-prinsen och somnat så är man som i ett töcken och tankarna är svåra att styra in i en mening. De spretar åt alla håll. Lösryckta ord som bara blir en sörja. Jag skriver och deleatar. Tobias har en dröm om att jobba med masker inom filmindustrin. Drömmar födds och andas tills de en dag slocknar och ersätts av en annan.  Det får bli en dikt om att följa sina drömmar som jag hittade på nätet som får avsluta den här dagens inlägg. Författaren är okänd.

Sök i allt, blott själva kärnan.
Skal är allt som bräcks.
Finner Du den rätta stjärnan,
följ den till den släcks

Dag 47 - Vila i frid

Ett sista farväl, med röda rosor i sina händer.
Tårarna och tankarna sida vid sida.
En förkyld stämma sjunger "Där som rosor aldrig dör"

En efter en läggs de röda rosorna på den vita kistan.
En teckning ritat till en älskad morfar läggs på kanten av kistan, två röda rosor följer efter.
Ur ett munspel ljuder tonerna av Elvis" Love me tender".
Så är det över och tårarna torkas bort och vi tar ett djupt andetag.
Livet går vidare, men kvar i våra minnen lever han vidare för alltid.
Det kan ingen ta ifrån oss.

Dag 46 - En vinter dag

Det hade snöat och gångvägarna var inte plogade. Kom på den lysande ideen att ta barnen i pulkan till dagis. Otränad som man är blev det mycket pustande och stånkade på vägen dit. Svetten trängde ut genom varenda por och tungan hängde som en slips på utsidan av dunjackan. Molly låg på rygg i pulkan på vägen hem. Det började snöa och snart var hon nästan snötäckt men hon klagade inte. Drog ned skärmen på pälsmössan så långt det gick för att hon inte skulle få hela ansiktet fullt med snö. Gick förbi en grupp med dagisbarn var av en utbrister: Vad har hon i pulkan? Är det något levande? När jag kom hem igen tänkte jag idag ska jag fan-i-mej inte sätta min fot utanför dörren igen. Syrran kom med lunch och vi tittade på en romantisk komedi. So far so good, men sen var det att gå ut igen för att hämta lill-prinsen på dagis. Om jag svettades när jag gick dit på morgonen så var det nu direkt det motsatta, jag frös ända in i benmärgen. Vinden blåste kallt och vantarna och mössan låg kvar hemma. Jag längtar efter våren...

Dag 45 - Valentines day

Denna älskade och hatade dag. Många tycker att denna dag är bara är ett affärs jippo. Varför måste man köpa något för att visa att man älskar någon just denna dag? Det kan man väl göra när som helst? Visst, men det är många som inte gör det. De har hamnat i en bekvämlighets vagga och inget överraskar längre, det är som det alltid varit. Så för dem som aldrig får choklad, blommor eller blir utbjudna på restaurang de andra 364 dagarna behövs denna dag. Till alla vi andra behövs också en påminnelse att kärlek är något man måste vårda och ge näring åt, annars kan den torka ihop och dö en dag. Viva l'amour...

Dag 44 - Dygnets sista minuter

Det var precis att jag hann...

Dag 43 - Every rose

Söndag...vart tog helgen vägen?

Dag 42 - Time flyes

Idag skulle vi iväg för att insupa lite kulturell konst på ett galleri i stan. Vi skulle till Klara östra kyrkogårdgata. Vi hamnade på Klara norra kyrkogårdsgata för att leta oss vidare till Klara södra kyrkogårdsgata. Sen kanske ni kan gissa var vi hamnade sen- på Klara västra kyrkogårdsgata. Hur många väderstreck ska man behöva passera för att komma rätt? På vägen såg jag den här klockan som var lite skojig, så inget ont som inte har något gott med sig.

Dag 41 - Rosa, glitter och lull-lull

Ibland är hon som en liten karamell. Så sockersöt att man bara smälter. Jag måste ha varit svältfödd på rosa, glitter och lull-lull eftersom jag gärna överdoserar. Chansen finns väl att det kanske går till överdrift, men det är ju så gulligt. Jag älskar alla mina barn, men när jag fick min lilla tjej blev det som pricken över i:et. Hade jag haft tre tjejer så kan jag slå vad om att jag gått och drömt om att få en liten kille. Fast än så länge är det ingen skillnad på vad hon tycker om att leka med. Dockorna är lika spännande som bilarna, men roligast är ändå plastskålar, kastruller och pastasilar. Förhoppningsvis kommer hon leka andra lekar med Barbiedockorna när den tiden kommer och inte göra som twinsen gjorde. De bröt av dem benen och lekte att det var knivar och svärd.

Dag 40 - Surfs up

Nu får man se upp, en till som vill surfa! Pigg och glad morse. Grinig och febrig ikväll. Kast mellan hopp och förtvivlan, tar aldrig baciluskerna slut. Sätt dem på ett plan till världens ände med en enkelbiljett. De är inte välkomna tillbaka. Ärligt talat nu får det vara nog!
Tar bort den blöta handduken från håret, drar in andan och konstaterar att bacondoften är borta. Var tvungen att springa ned till Hemköp strax innan stängning för att köpa mjölk. Jag kände att hela jag bara puffade ut baconodör. Jag gick som i ett stort moln av gris-rumpa-doft. Jag vet inte vad som luktar äckligast stekt fisk eller stekt bacon men det är nog hårfint. Ha ha där fick jag till det.. ursäkta mina tråkiga skämt så här på torsdags kvällen...

Dag 39 - Säg det med ögonen

Det är is i Venedig, det blir nog inte så många som åker gondol då tänker jag. Personligen tyckte jag det var alldeles för dyrt att åka gondol för typ 130 euro och skulle de dessutom sjunga o-sole-mio så var det väl 60 euro till. Masken köpte jag i Venedig för många år sedan. Tänkte jag skulle prova att ta en bild där jag skulle uttrycka något med ögonen, som de tjatar om på Top model. En dålig hårdag resulterade i sjalen på huvudet. Så vad säger ögonen då?? Jo, den här bilden måste bli bra nu för Lill-prinsen skall hämtas på dagis om fem minuter aahh....

Dag 38 - En kvinna och hennes skor

Idag får jag den där brillianta ideen att jag ska fota alla mina skor. Lite tjusigt sådär ska jag ligga mitt bland dem som en Marilyn Monroe. Jag klättrar upp och ned i trappan mellan skorna för att placera ut dem på trappstegen. Smart som jag är börjar jag uppifrån, vilket betyder att jag måste klättra över dem varje gång jag ska hämta ett nytt par skor. Håller nästan på att slå en kullerbytta när jag på tåspetsarna ska kryssa fram mellan skorna.Till sist inser jag att försöka få en bild uppifrån går ju inte om jag ska fota själv. Så jag lägger mig ned på ett trappsteg med fötterna uppåt. Jäklars vad ont i rumpan jag fick. Det blir inte alltid som man har tänkt sig men den här får duga.

Dag 37 - You are amazing

Sure bananas...nu har hon helt tappat förståndet? Sitter vid köksbordet och försöker skriva. Ahhh..jag har nog bara exotisk frukt i huvudet. Inte en enda vettig mening dyker upp i mitt huvud. Robin kommer hem och slänger ett öga på dataskärmen och ser min knasiga bild. Ett brett leende sprider sig på hans läppar och snart fladdrar han med armarna och börjar att dansa runt i köket. Jag börjar att gapskratta..livet är underbart!

Dag 36 - The things we do for love

Klockan är 23.52, 8 minuter innan dagen är slut. Jag måste fota dagens bild. Rusar in i köket efter kameran och när jag kommer tillbaka till vardagsrummet har Robin satt sig i lotus ställning på fotöljerna. Det är kärlek, likaså att sitta med mig och titta på en romantisk komedi som jag älskar en söndag kväll. Eller om vi nu ska vända på det, jag sitter och tittar på hockey mellan djurgården och AIK medans han är på Olivers spelning. Jag är noll intresserad av en sådan match, men jag skickar ett sms varje gång det blir mål så han kan hålla sig uppdaterad. Det är kärlek mina vänner..tanken som räknas. Han är bara en man i världen, men för mig är han hela min värld.

Dag 35 - Ride my bike

Efter en sömnlös natt och ett besök på akuten på morgonkvisten steg jag ut i kylan straxt efter halv åtta. Termometen visade -16 grader, mina kinder och nästipp blev genast offer för lätt köldskada. Såg en cykel framför huvud ingången och tänkte: Hoppas att det inte är någon från nattskiftet som ska cykla hem på den där, för då får de jädri-mej trappa av bara helvete för att få igång upptinings mekanismen. Styr-muff kanske skulle vara något?

Dag 34 - När snöänglarna sjunger

Solen skiner och termometern visar minus elva. Långkalsongerna letas fram från den bakre delen av garderoben. Lill-prinsen vägrar sätta på sig extra varma kläder. Han har bestämt sig för att det inte alls är kallt ute. En hård strid utkämpas och som jag tillslut förlorar. Han lägger sig på golvet i porten och vägrar resa på sig. Jag får lyfta honom in och ut hissen. Ut från porten får jag släpa honom. Jag har dessutom en barnvagn och hunden. Jag svettas och hjärtat känns som det ska explodera i bröstet. Får tillslut upp honom på ståbrädan och då början han stortjuta om att det är kallt och han fryser. JAG VET! Det var ju det jag försökte säga när vi skulle klä på dig, vrålar jag så det hörs till andra sidan Östersjön. Tur att jag tog med extra kläderna. Så fort jag stänger grinden bakom mig på dagis känns det som jag kan andas igen. Jag vänder mig om och tar en titt på pojken som ska vara min son. Vart tog den lille ängeln vägen som bara log och gjorde precis som jag sa. Han som stod i fontänen med gummistövlar, änglavingar och som tyckte att alla mina påhitt var roliga. JO, han fick en egen vilja och lärde sig säga JAG VILL INTE. Så jag får väl passa på nu innan lilla prinsessan också får en egen vilja och inte vill ställa upp på mina fotosessions längre.

Dag 33 - Grabbarna Green

Klockan är kvart över nio, den där magiska tiden på dygnet då jag inser att dagens bild måste tas inom den närmaste halv timmen. Jag går omkring i lägenheten och letar inspiration. Tittar mig själv i spegeln och tar beslutet att självporträtt är uteslutet idag. Molly är trött och jag tror inte hon har lust att bli plåtad ikväll. Lill-prinsen sover, jag sneglar mot rummet bredvid a-ha idag är det twinsens tur. Jag tänder lampan på deras rum och genast tjuter båda två i kör NEJ mamma inga bilder!!Jag tar några snabba bilder och går sedan ned och kollar hur de blev i datorn hm... nej det blev inte bra. Upp igen och samma tjut går i repris. Med mycket övertalning och fika som muta får jag ta bilden jag vill ha. Det kan inte vara lätt att vara barn till en foto-tokig morsa.

Dag 32 - Ballad om vinter

Himlen är färglös och oföränderlig grå..