Det hade snöat och gångvägarna var inte plogade. Kom på den lysande ideen att ta barnen i pulkan till dagis. Otränad som man är blev det mycket pustande och stånkade på vägen dit. Svetten trängde ut genom varenda por och tungan hängde som en slips på utsidan av dunjackan. Molly låg på rygg i pulkan på vägen hem. Det började snöa och snart var hon nästan snötäckt men hon klagade inte. Drog ned skärmen på pälsmössan så långt det gick för att hon inte skulle få hela ansiktet fullt med snö. Gick förbi en grupp med dagisbarn var av en utbrister: Vad har hon i pulkan? Är det något levande? När jag kom hem igen tänkte jag idag ska jag fan-i-mej inte sätta min fot utanför dörren igen. Syrran kom med lunch och vi tittade på en romantisk komedi. So far so good, men sen var det att gå ut igen för att hämta lill-prinsen på dagis. Om jag svettades när jag gick dit på morgonen så var det nu direkt det motsatta, jag frös ända in i benmärgen. Vinden blåste kallt och vantarna och mössan låg kvar hemma. Jag längtar efter våren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar