Sportlovet lider mot sitt slut. Åkte iväg till Solna Centrum med lill-prinsen och en av twinsen. På Gallerix började han vifta med planscherna som den värsta don Quijote så kortsnurrorna började svaja. Behöll lugnet, det här går bra tänkte jag. En sväng till leksaksaffären borde lugna ned honom. Hann bara snegla lite åt höger och sen var han borta. Vi delade upp oss och letade på varsitt håll. Efter en stund var rymmaren återfunnen. Fortsatte in en bit i centrumet men då tog det stopp. Utanför The Phonehouse lade han sig på golvet och vägrade stiga upp. Förbi passerande skrattade, medans mitt eget tålamod började rinna bort. Fick bära honom hela vägen till bilen på parkeringen till hans skrik. Vi var dumma och han älskade oss inte längre. Han skulle minsann inte bo med oss längre. Han skulle bo själv. När jag frågade vad han skulle äta svarade han: löv. Så när vi stod utanför porten frågade jag honom vilken skog jag skulle köra honom till, tittade han på mig frågande. JA, i skogen finns det ju löv sa jag, eller du kanske hellre vill följa med hem. Han nickade, jo han ville gå hem. Min äldsta son sa: nästa gång följer inte jag med. Inte jag heller, svarade jag. Självmordsuppdragen måste väljas med omsorg, det här kunde vi klarat oss utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar